Sahas Katta var på väg hem från en vän när en polis vinkade in honom till vägrenen. Polismannen talade om att han hade kort långt över den tillåtna hastighetsgränsen och därmed gav han Katta en böteslapp. Katta som anade att han hade kört inom den tillåtna gränsen protesterade inte, men han var medveten om att han hade Google Tracks igång på sin smartphone. Google Tracks följer användaren med hjälp av GPS och sparar en mängd data, där ibland högsta och lägsta hastihet, tid och distansen man färdats. Katta kontrollerade Google Tracks när han kommit fram och det visade att han minsann inte hade kört för fort.
Katta bestämde sig för att kämpa mot fortkörningen och exporterade därför datan från sin telefon till ett dokument så att informationen inte skulle försvinna, han tog även del av en pågående rättslig prövning gällande GPS:er och radarkanoners tillförlitlighet och exakthet. När han väl gick upp i rätten kunde han presentera sin egen data, samt ifrågasätta huruvida polismannen som bötfällt honom hade genomgått någon träning med radarkanonen på senare tid, samt om polismannen mindes när radarkanonen kalibrerades senast. Polismannen kunde inte svara på någon av frågorna.
[ad#Google Blogg]
Domaren friade Katta, men inte tack vare den information som Katta själv samlat på sig, utan snarare för polismannens bristande information. Domaren hävdade även att denne var för dåligt insatt i den moderna teknologin som Katta visade för att kunna bedöma dess trovärdighet som bevismaterial. Men utan datan från sin smartphone hade Katta inte haft något fysiskt underlag för att bestrida fortkörningen. Tack vare sin kreativitet och sin smartphone klarade sig Katta undan både böterna och den så kallade pricken i registret.
Källa:
Källa 1
