Mediaspelare, eller som de också kallas, mediahårddiskar är för dig som inte vill, eller kan, ansluta datorn direkt till TV:n ett alternativ. I många fall är de här bättre än att koppla datorn direkt. Du strömma filmer från datorn till en mediaspelare, eller lägg dem på en extern hårddisk, som du kopplar till TV:n.
De förstnämnda är enheter som innehåller nätverksanslutning och någon form av Mediacenter-programvara. Du kopplar enheten till din TV, eller hemmabioanläggning, och sedan styr du den via fjärrkontrollen och ett gränssnitt på TV:n. Det finns en uppsjö av olika modeller som fungerar olika bra. En bra enhet ska kunna ansluta både via Ethernet-kabel och via trådlöst. Den ska ha ett lättförståeligt gränssnitt och kunna hantera en stor mängd filformat på bra sätt (DivX, Xvid, Mpeg, Jpeg etc) tillsammans med stöd för undertexter (str och sub är de vanligaste formaten).
De allra flesta fungerar så att du kör en serverprogramvara på din dator, och via den delar du ut de filer som mediaspelaren ska komma åt. Du kan för det mesta installera serverprogrammet på flera datorer, och ansluta till de olika källorna från mediaspelaren. En del av dem klarar också att plocka material från nätverks- hårddiskar, USB-minnen och liknande.
Netgear och D-Link är två företag som har sådana här lösningar. Jag har själv testat Netgears EVA-modeller, och de fungerade riktigt bra och hade många kul funktioner. På fronten för mediahårddiskar är det lika trångbott. Det här är helt enkelt externa hårddiskar som har utrustats med programvara för hantering av mediafiler, samt anslutningar till TV och stereo. De finns i många olika storlekar. PÅ bilden ser du en Iomegan som är relativt stor eftersom den bygger på en 3,5-tumshårddisk, men det finns betydligt mindre modeller. Svenska Doro har till exempel en som heter CinemaDrive och som är ungefär så stor som en halv pocketbok.
