Säkerhetsdebatten får allt större utrymme i media i samband med Wikileaks, Anonymous och LulzSec. Deras attacker på statliga, polisiära, och organisationers webbplatser får uppmärksamhet som internetsäkerhetsdebatten inte har fått tidigare. Den ökade diskussionen medför att webbläsarna får hårdare krav på sig att vara säkra. Konkurrensen om titeln ”säkraste webbläsaren” är stenhård. Google Chrome, Mozilla Firefox, Internet Explorer, Apple Safari, och Opera är samtliga med i racet om säkerheten.
GFI har tittat närmare på ”National Vulnerability Database” rapport gällande sårbarheter för de olika webbläsarna. De kom fram till att:
Google Chrome: Även om vi tidigare har rapporterat att Google Chrome har motstått flertal hackningsförsök, så är sårbarheterna många och de väntas bara bli fler. Två år i rad har Google Chrome rapportertas ha flest sårbarheter av webbläsarna. 2011 upptäcktes nästan 300 sårbarheter i Google Chrome. Det är fler än i alla Microsofts produkter tillsammans.
Mozilla Firefox: Firefox har en nedåtgående trend vad gäller sårbarheter. 2009 hade den flest sårbarheter av samtliga webbläsare. Men Mozilla har tätat till webbläsaren och lyckats minimera sårbarheterna.
Internet Explorer: Microsofts webbläsare är den ständiga hackekycklingen. Det brukar låta som så att den inte är snabb eller säker nog. Men den har fått utförliga uppgraderingar och har tätats till ordentligt. Numera är den ganska säker och har ett ständigt minskande antal sårbarheter.
Apple Safari: Apple’s webbläsare har aldrig varit bland de med flest sårbarheter. 2010 hade var året i dess historik då den hade flest sårbarheter. Sedan dess har Apple skärpt till sig
[ad#Google Blogg]
Opera: webbläsaren har en ständigt nedåtgående trend bland sårbarheter. Dessutom har den ett betydligt färre antal kritiska sårbarheter jämfört med övriga webbläsare.
Ovanstående resonemang gäller inte för att klaragöra vilken webbläsare som är den säkraste. Om så hade varit fallet känns Opera som vinnaren. Fler faktorer spelar in, så som: vilka sårbarheter som är möjliga att utnyttja samt huruvida tillverkaren täpper till sårbarheterna.
Källa 1
